Kapitel 10

Vi har stagnerat lite i Rimini och ligger bara pa stranden hela dagarna. Vi ar garanterat de enda tagluffarna i denna jetset-ort och alla valbargade brittiska pensionarer tror formodligen att vi ar trasiga ungdomar letandes efter narmaste socialkontor eller soppkok. Vi trivs dock. Vi bor i ett varmt talt och kokar pasta pa stormkok. Nar campingens ovriga unga man i tjugoarsaldern skranar och skriker och klattrar i trad och utfor andra pubertala ovningar, star vi vid diskhoarna och handtvattar som overvintrade hippies. Det kanns helt ratt. Igar at Adde varldens storsta pizza (svensk familjepizza x 2) och nu vill han aldrig se en pizza igen. Om kvallarna spelar vi musik pa stranden. Frukten ar god. Solen steker. Livet kanns bra och imorgon aker vi mot Rom.