Kapitel 11

Idag har vi gjort Rom by foot. Vi har sett allt man borde och dessutom hunnit skratta at alla lojliga amerikanska turistgrupper som bara styltar omkring som donickar. Vi bevittnade ett fullkomligt absurt skadespel i en flerfilig rondell innefattande ett demonstrationstag, ca 20 polisfordon med tillhorande kravallpoliser, tva visslande trafikkonstaplar med noll koll samt Roms i vanlig ordning hurtiga trafikbild. Jag har det pa film, kan jag meddela. Varmen har varit fruktansvart tryckande hela dagen, men framat kvallningen kom ett befriande askvader. Var belagenhet var dock inte sarskilt befriande da vi var pa fel sida stan, traskandes langs med andlosa boulevarder. Vi spenderade foljaktligen en ansenlig mangd minuter under en byggnadsstallning tillsammans med allehanda ljusskygga typer. I vanlig ordning var alla amerikanska turister helt forvirrade och sokte skydd under bar himmel eller i den lokala pinnocchioaffaren. Detta framkallade naturligtvis en del skratt och fniss hos luffarkaren.

Vi tanker oss nordvast imorgon.
Det blir nog talt igen eftersom Rom har visat sin allra mest ekonomiskt inhumana sida.
Vi lider i tysthet och kallar det frivillig enkelhet.