Kapitel 17

Har sitter vi pa den lilla paradison Paxos och vantar pa farjan till fastlandet. Egentligen skulle vi akt igar, men vi glomde att vi ar i anarkisternas och vansterflummarnas paradis GREKLAND, alltsa var det batstrejk och det fanns foljaktligen inget satt att lamna on. Jag trodde aldrig att en befolknings mentalitet skulle kunna vara FOR vanster - men har fungerar ju ingenting! Det ar spontana strejker hela tiden och hela samhallet star lika still som den dallrande heta luften. Grekerna forvaltar verkligen sitt historiska arv (blink blink Johan) och ar inte radda att lufta sitt missnoje infor overheten, och vara loja strejker i Sverige kanns plotsligt tramsiga. "Hehe, nu stanger vi centralkoket i Lycksele, nu blir nog Kokerskornas riksforbund radda och hojer lonen!!"

Man ska dock inte klaga - vi kunde ju suttit fast pa ett varre stalle. Belgrad, till exempel. Vi har badat och snorklat ett par dagar i ett underbart, glasklart medelhav som varit precis lagom varmt. Vi har dessutom bott pa en fin vind hos ett uraldrigt par som med helt otroliga roster (liknande Enterna i sagan om ringen) brakat konstant i fyra dagar. Det ar tur att man har oronproppar. Nutella och iste har varit veckans basfoda, ibland med undantag for nationalratten GYROS.

Vi ar ruggigt solbranda och gor succe hos kvinnorna, forstas.
Inatt tar vi farjan till Italien.