Kapitel 13

Igar inträffade en mycket intressant händelse, i en hiss i Frankfurts enda hostel. Ca 30 sekunder efter att jag sagt till Adde att jag inte gillar hissar sa värst mycket (vilket naturligtvis ignorerades av densamme varför vi klämde in oss i den förtvivlat lilla hissen befolkad av en rundlagd kostymnisse och en vanvettig strandraggare) stannade hissen mellan tva vaningsplan. Efter ett par sekunders förvirring blev stämningen oerhört tryckt da kostymnissen och strandraggaren tycktes lägga hela skulden pa mig och Adde. Ingen av dem kunde engelska, istället började bada grymta mycket oroväckande inbördes. Hissen var sa trang att ingen kunde röra sig, vi stod ca 2 centimeter fran varandras ansikten med mig och Adde närmast dörren. Kostymnissen började trycka pa larmet medan strandraggaren grymtade argare än nagonsin. Adde hade vid denna tidpunkt insettdet absurda i hela situationen och börjat skratta - vilket inte förstärkte vara chanser till överlevnad. Där stod vi alltsa, fyra vilsna människor i en vilt tjutande hiss mellan tva vaningsplan. En skrattande, en nervöst larmande, en strandraggande och en bara allmänt förtvivlad. Detvar dock undertecknad som löste hela situationen pa ett klämkäckt vis genom att stänga innedörren igen (det visade sig att den glappade a det grövsta). Hissen gick därmed igang, men stämningen var fortsatt tryckt pa resan upp genom den skrangliga huskroppen.

Frankfurt är världens sämsta stad och vi ska snart sätta oss pa ett tag, vilket som helst, söderut.